hårdhetstestning

Hårdhetstestning är en grupp metoder inom materialvetenskap som bedömer ett materials motstånd mot permanent deformation genom ett kontrollerat intryck av en hård kropp. Resultatet ger en hårdhetsindikator som korrelerar med slitstyrka och hållbarhet.

De vanligaste metoderna är Brinell, Rockwell och Vickers (inklusive Knoop) för fasta material samt Shore-durometer för polymerer och elastomerer. Mikrohårdhetstester används när provstorleken är liten eller låga belastningar behövs.

Principen är att en hård intryckare pressas i provstycket under en bestämd belastning och tid. Intryckets storlek (area eller diagonaler) används sedan för att beräkna ett dimensionerat hårdhetsvärde. Olika skalor används, till exempel Rockwell (skalor som HRA, HRB, HRC), Vickers (HV) och Brinell (HB).

Standards regleras av internationella organ som ISO, ASTM och JIS. Användningsområden inkluderar kvalitetskontroll, materialval och forskning. För att få jämförbara resultat är noggrann ytförberedelse, kontrollerad temperatur och kalibrering av utrustningen viktiga.

Faktorer som påverkar resultatet är ytans planhet och färdighet, slipning, belastningens storlek och hastighet, intryckets geometri och kalibrering. Indentation size effect och temperatur kan försämra jämförbarheten mellan laboratorier.

Fördelar med hårdhetstestning är snabbhet, enkelhet och bred tillämpning över olika materialslag. Begränsningar inkluderar att värdena är lokala och beroende av testparametrar samt att de inte direkt ger fullständiga mekaniska egenskaper utan kompletterande tester.