hårdhetsprovning

Hårdhetsprovning är en grupp tester som mäter ett materials motstånd mot permanent deformation när en standardiserad intryckare applicerar en kraft på ytan. Metoden används för att jämföra materialegenskaper, bedöma värmebehandlingar, ytbeläggningar och slitstyrka samt för kvalitetskontroll.

De vanligaste metoderna är Brinell, Rockwell, Vickers och Knoop. Brinell involverar en kula och mäter storleken på den cylindriska belytningen. Rockwell använder olika skalor med antingen en diamantspets eller en stål- eller kull som intryckare för olika materialkategorier. Vickers och Knoop använder diamantpyramider med olika konfigurationer för mycket små eller hårda prover; båda resulterar i hårdhetsvärdena HV respektive HK. Shore-hårdhet används främst för polymerer och elastomerer.

Proceduren innefattar att ytan rengörs, temperaturen kontrolleras och en känd last appliceras under kort varaktighet. Efter avlägsnande av lasten mäts intryckets dimensioner eller beräknas hårdheten utifrån den uppkomna deformationen. Resultatet betecknas som HB, HR, HV, HK eller SH, beroende på metod, och används för materialutvärdering och kvalitetskontroll.

Faktorer som ytfinish, temperatur, tidigare belastning och provstorlek påverkar resultaten. Hårdhetsprovning ger relativ snarare än absolut egenskap och tolkas bäst i sammanhang med materialets sammansättning och användningsområde. Standarder från ISO och ASTM reglerar provningsförfarande och tolkning.

---