Hydrophobiskt

Hydrophobiskt beskriver egenskaper hos ämnen eller ytor som avvisar vatten eller har låg affinitet till vatten. Begreppet används inom kemi, biologi och materialvetenskap för att sammanfatta hur vatten interagerar med molekyler och material. Ordet härleds från grekiska hydor ('vatten') och phobos ('rädsla').

Hydrophobiska molekyler är vanligtvis icke-polära eller har låg poläritet, vilket gör att de inte bildar starka vätebindningar med vatten. När en yta är hydrophobisk sprids inte vatten väl; kontaktvinkeln är stor och vattnet bildar kluster snarare än en tunn film över ytan. Hydrophobicitet påverkar lösningar, emulsioner och hur ämnen organiserar sig i två faser.

Biologiskt spelar hydrophobicitet en central roll i proteinstrukturer och cellmembran. Hydrofoba sidokedjor tenderar att hamna i proteinernas inre och i lipidbilager bildas hydrofoba områden som separerar dem från vatten. Hydrophobiska interaktioner driver självorganisation av lipider i membran, vilket är viktigt för bildandet av cellskikt som separerar inre miljöer från omgivningen. Dessa interaktioner påverkar också läkemedelsupplösning och bindning i biologiska system.

Mätning och kvantifiering görs bland annat genom kontaktvinkelmätning och genom att uppskatta yt- och partiella fördelningar (till exempel logP), där hög hydrophobicitet ofta återspeglas i låg vattenlöslighet.

Användningar inkluderar vattenavvisande beläggningar för textilier och byggmaterial, smörjmedels- och kosmetikaprodukter, läkemedelsutveckling och kemisk separation som reverse-phase kromatografi.