Hydrofobiska

Hydrofobiska beskriver egenskaper hos ämnen eller molekyldelar som avvisar vatten. Hydrofoba ämnen är oftast opolära eller minimalt polära, vilket gör att de har liten affinitet för vatten och bättre löser sig i icke-polära lösningar. Denna avvisande effekt beror på att vatten är starkt polärt och gärna bildar vätebindningar med sig själv snarare än med hydrofoba grupper.

Inom biologi och kemi är hydrofobiska interaktioner centrala. I cellmembran bildar hydrofoba delar av fettsyror och lipider ett av membranets inre skikt, vilket skapar en vattenavstötande miljö som bidrar till membranets struktur. Hydrofoba områden i proteiner driver proteinveckning och stabilisering av tredimensionella strukturer. Hydrofoba effekter spelar också en viktig roll i micellbildning, liposomer och transport av fettlösliga ämnen.

Mätningar och begrepp som används för att beskriva hydrofobicitet inkluderar partitionstal mellan oktanol och vatten (logP), samt kontaktvinkel mot vatten på en yta. Höga kontaktvinklar och höga logP-värden indikerar stark hydrofobicitet. Ytor kan modifieras för att bli hydrofoba eller superhydrofoba, vilket används i vattenavvisande beläggningar och i olika materialvetenskapliga tillämpningar.

Användningar och tillämpningar sträcker sig från läkemedelsdesign där hydrofoba fragment påverkar absorption och distribution, till ytbehandling och rengöringsprodukter som utnyttjar hydrofoba/ hydrofila balansen för effektivt fäste och avlägsnande.