Huvudmast

Huvudmast är den primära, ofta centralt placerade masten på många segelfartyg. Den utgör en av fartygens viktigaste strukturella komponenter och fungerar som bärande element för riggen. På de flesta traditionella tre- eller fler-mastedfartyg utgör huvudmastens massa och placering ofta fartygets balanspunkt.

Funktion och riggning: Huvudseglet, eller mainsail, hängs från huvudmasten och är ofta det största arbetande seglet. Utöver huvudseglet kan huvudmasten bära olika nivåer av segel i en traditionell rigg, såsom segel som används närmast masten och segel längre upp längs masten. För att kunna höja och sänka seglen används halyardar och annan riggning, medan stående rigg som förtöjningar och staypar ger stöd mot lutning och vågor.

Konstruktion och material: Ursprungligen byggdes huvudmäst av trä och stärktes av järn- eller stålbeslag. Robustheten och seglingsegenskaperna beror på masthålets konstruktion, förstärkningar och dens hållfasthet mot vindlast. I modern tid kan huvudmasten vara av metall eller kompositmaterial på fartyg som är byggda eller uppdaterade för senare seglingsstandarder.

Relation till andra master: Huvudmasten är vanligtvis den näst viktigaste masten i en tre-mastsrigg, placerad mellan fören (första masten) och akterut (mizzen eller bakre mast). Namn och placering kan variera mellan olika fartygstyper, men båda de andra masterna har ofta en tydlig funktion i riggens balans och seglingsområde.

Historia och betydelse: Huvudmasten har varit central i trillings- och segelfartygens utveckling, där effektiv och stabil riggning på huvudmasten möjliggjorde längre och snabbare färder. I modern sjöfart används termen oftast i historiska eller traditionella sammanhang, särskilt inom tallships och bevarade fartyg.