Högenergitrauma

Högenergitrauma är en medicinsk term för skador som uppstår när kroppen utsätts för en stor energimängd vid plötslig påverkan. Vanliga orsaker är bil- och motorcykelolyckor, fall från stora höjder, explosioner och industriella olyckor. Den höga energin kan orsaka såväl direkta skador som sekundära skador genom deceleration, vävnadssträckning och interna blödningar, ofta i flera kroppsregioner samtidigt.

Skadebilden vid högenergitrauma är ofta multisystemisk. Blödningar i thorax, buk eller bäcken samt hjärnskador är vanligt förekommande, och skador kan vara osynliga vid första inspektionen. Barn och äldre patienter kan ha särskilda riskfaktorer och olika fysiologiska svar. Klinisk bedömning fokuserar på att identifiera livshotande tillstånd och att starta livräddande åtgärder så tidigt som möjligt.

Bedömning och initial behandling följer ATLS-principerna. Vid ankomst görs en primärundersökning för att säkra luftväg, andning och cirkulation samt att kontrollera synliga blödningar. Quick-deceleration och hypotermi bör undvikas. Efter primärundersökningen utförs sekundärundersökning och bilddiagnostik enligt patientens stabilitet, ofta med FAST-ultraljud och i many fall CT-skanning av huvud, thorax, bål och bäcken.

Behandling kan kräva kirurgisk eller endovaskulär kontroll av blödningar, thoraxdränage, operationer och intensivvård. Målet är snabb behandling av livshotande tillstånd, förebyggande av sekundära skador och upprätthållande av organfunktion. Prognos beror på skadeomfattning, ålder, comorbiditeter och tid till behandling.

Förebyggande åtgärder omfattar trafiksäkerhet, fallprevention och arbetsmiljöåtgärder. Högenergitrauma kräver ofta ett multidisciplinärt team och snabb transport till ett trauma‑centrum.

---