Hårdhedstest

Hårdhetstest, eller hårdhetstestning, är en grupp provningsmetoder som mäter hur motståndskraftigt ett material är mot plastisk deformation. Hårdhet speglar ofta mikrostruktur och kan användas för att jämföra material eller behandlingar, bedöma kvalitet samt stödja tillverknings- och materialval. De vanligaste metoderna är indenterbaserade tester där ett standardiserat intryck görs med en känd indenter och last.

De främsta indenterbaserade metoderna är Brinell-, Rockwell- och Vickers-testerna. Brinelltestet använder en sfärisk indenter och ger ett HB-värde. Rockwell-testet har flera skalor (t.ex. HRA, HRB, HRC) som motsvarar olika indenterformer och laster. Vickers-testet använder en diamantpyramide och ger ett HV-värde som är jämförbart över material och geometrier. Mikrohårdhetstestning, såsom Knoop och Vickers vid låga laster, används för små volymer eller ytlager och ger HK eller HV-värden.

Utförandet innebär att ett exakt last appliceras under en bestämd stund, och storleken eller djupet på intrycket mäts optiskt eller med bildanalys. Hårdhetsvärden används som indikator på slitage- och slitstyrka samt som grund för att jämföra värmebehandlingar, legeringar eller ytbehandlingsresultat. Det finns samband mellan hårdhet och vissa mekaniska egenskaper, men de är inte universella och varierar mellan materialtyper.

Standarder styr hur testerna utförs, tolkas och rapporteras. De mest använda är Brinell-, Rockwell- och Vickers-testerna samt mikrohårdhetstester som Knoop och Vickers under låga laster. Hårdhet är ett snabbt och praktiskt mått för kvalitetskontroll och jämförelse, men bør tolkas tillsammans med andra egenskaper för en fullständig materialbedömning.