Gränsläget

Gränsläget är ett begrepp som används för att beskriva det tillstånd hos ett system där dess prestanda just uppfyller de fastställda kriterierna för acceptabelt beteende. När gränsläget nås betraktas systemet som ett gränsfall, och en förändring av förutsättningarna kan leda till oacceptabel risk eller försämrad funktion. Begreppet används särskilt inom ingenjörsvetenskap och riskanalys.

Inom strukturell ingenjörskonst används gränsläget särskilt i designen. Två huvudsakliga kategorier är ultimat gränstillstånd och tjänstegränstillstånd. Vid ultimat gränstillstånd ska konstruktionen kunna motstå de största beräknade lasterna utan katastrofala fel eller instabilitet; vid tjänstegränstillstånd bedöms fysiska och funktionella krav under normal användning, såsom deformationer och spridning av skador, så att konstruktionen förblir användbar.

I fysik och matematik beskriver gränsläget det beteende som uppstår när en parameter närmar sig ett gränsvärde eller när en process närmar sig ett särskilt tillstånd. Begreppet används för att analysera gränser, stabilitet och konvergens samt för att förstå hur små förändringar i ingångsvärden påverkar utgången nära gränsen.

Historiskt utvecklades gränsläges- eller gränstillståndsbegreppet under 1900-talet i takt med övergången från traditionell säkerhetsbaserad design till prestations- och reliabilitetsbaserad design, som används i moderna standarder och regler.