Grundantagandena

Grundantagandena, eller grundläggande antaganden, är de villkor som ligger till grund för en teori, modell eller forskningsdesign. De fungerar som byggstenar som gör slutsatserna möjliga och prediktionerna derivabla. Antagandena kan vara explicita, formulerade direkt i metodavsnittet, eller implicita, inbäddade i val av variabler och forskningsdesign. I olika discipliner varierar hur mycket som måste antas eller göras tydligt, men målet är vanligtvis att beskriva vad som förutsätts för att modellen ska vara rimlig.

Förekomsten och typen av grundantaganden varierar mellan ämnesområden. Inom naturvetenskaplig modellering kan de handla om kontinuitet, determinism, separerbarhet eller idealiseringar som noll friktion. Inom statistik och samhällsvetenskap är vanliga antaganden oberoende och identiskt fördelade fel (IID), normalfördelning av feltermer eller konstant varians (homoskedasticitet). Antagandena gör det möjligt att härleda konsekvenser, testa hypoteser och jämföra modeller.

Betydelsen av grundantagandena är att de påverkar vilka slutsatser som är giltiga. Om antagandena är felaktiga kan modellens prediktioner bli skeva eller tolkningar vilseledande. Därför är det vanligt att tydligt ange antaganden och att undersöka hur känsliga resultaten är för förändringar i dem. Metoder som robusthetsanalyser, alternativ specifikation och falsifiering används för att bedöma konsekvenserna av olika antagnanden.

Se även: antaganden i modellering, hypotesprövning, metodik och design.