Gpronkopplade

G-proteinkopplade receptorer (GPCRs, eng. G protein-coupled receptors) är en stor familj cellmembranreceptorer som reagerar på ett brett spektrum av ligander, däribland hormoner, neurotransmittorer, luktämnen och synstimuli. När ett GPCR aktiveras transduceras signalen vidare via heterotrimeriska G‑proteiner till intracellulära effektorer som adenylylcyklas eller fosfolipas C, vilket leder till förändringar i sekundära budbärare som cAMP, IP3 och Ca2+. Signalerna avslutas vanligtvis genom GTP-hydrolys och genom desensitisering av receptorerna.

Strukturen kännetecknas av sju transmembrana α‑helixar; N‑terminalen ligger utanför cellen medan C‑terminalen är intracellulär. Ligandbindning i den extracellulära delen orsakar konformationsförändringar som gör att G‑proteinet kan aktiveras genom utbyte av GDP mot GTP på Gα. Gα‑GTP och Gβγ dissocierar och reglerar olika effektorer, såsom adenylylcyklas, fosfolipas Cβ och vissa jonkanaler. Signalen kan avslutas genom GTP-hydrolys och via mekanismer som arrestiner som medverkar till desensitisering och vidare intracellulära signalvägar.

Klassificering: I människan delas GPCRs ofta in i klasserna A, B, C och F (rhodopsin-liknande, secretin-liknande, metabotropa glutamat/andra ligandfamilier samt frizzled/smoothened).

Betydelse och forskning: GPCRs reglerar många fysiologiska processer, inklusive syn, lukt, neurosignalering och hormonell reglering. De är också centrala i farmakologi; uppskattningsvis en stor andel läkemedel verkar via GPCRs, vilket gör dem till primära mål vid behandling av hjärt-kärl-, neurologiska, metabola och inflammatoriska tillstånd. Forskningen fortsätter med strukturella studier, utveckling av ligander och allosteriska modulatorer samt utforskning av bias signaling och receptor-teknik.