Glukosbelastning

Glukosbelastning är en medicinsk undersökning som mäter hur kroppen hanterar en given mängd glukos. Den används främst vid utredning av diabetes mellitus och gestationsdiabetes samt i forskningssammanhang för att bedöma insulinsekretion och insulinresistens. Den vanligaste metoden är oral glukostoleranstest (OGTT); vid vissa protokoll används även intravenös glukosbelastning.

Genomförande: Fasteprov ingår ofta; patienten fastar vanligtvis i 8–12 timmar. Blodprov tas för basal plasmaglukos. Därefter intas en glukoslösning (vanligtvis 75 gram hos vuxna; andra mängder förekommer i särskilda sammanhang). Därefter tas blodprov igen efter cirka 2 timmar. I vissa protokoll mäts även glukos vid 30 och/eller 60 minuter. Vid graviditet används ofta en 75-gram OGTT mellan vecka 24 och 28.

Tolkning: Resultaten jämförs med fastställda gränsvärden som varierar mellan riktlinjer och ålder. Väldigt höga värden tyder på diabetes eller gestationsdiabetes, medan något förhöjda värden indikerar nedsatt glukostolerans eller prediabetes. Kliniska beslut baseras på helhetsbedömning inklusive andra prov och riskfaktorer.

Praktiska aspekter och begränsningar: Under graviditet kan undersökningen påverkas av kost, mediciner eller infektioner. Vissa personer kan må dåligt eller känna sig trötta under testet. Glukosbelastningen är känslig för stress och andra hälsotillstånd. Som alternativ eller komplement används ibland HbA1c eller fasta plasmaglukos för diagnostik i olika vårdmiljöer.