Förstärkartyper

Förstärkartyper avser olika kategorier av förstärkare som används för att förstärka elektriska signaler. De skiljer sig åt i hur signalen behandlas och i vilken egenskap som förstärks, till exempel spänning, ström eller en kombination av båda.

En vanlig uppdelning är efter funktionell inverkan på signalen: spänningsförstärkare ökar signalens spänning och har ofta hög ingångsimpedans och låg utgångsimpedans; strömförstärkare ökar signalens ström och används när belastningen kräver hög ström med låg ingångsimpedans; transkonduktansförstärkare styrs av en ingångsspänning och ger en utström som är proportionell mot ingången; transimpedansförstärkare konverterar en ingångsström till en utspänningssignal. Dessa typer beskriver hur förstärkningen uppnås i olika elektriska konstellationer.

Tekniskt används ofta olika transistorbaserade lösningar, främst bipolära transistorer (BJT) och fälteffekttransistorer (FET/MOSFET). Valet av teknologi påverkar linearitet, bandbredd och driftsförluster samt hur mycket kraft som kan levereras.

En annan vanlig klassificering gäller hur förstärkaren drivs och används i praktiken: klass A, B, AB, C och D. Klass A ger hög linearitet men låg effektivitet; klass B och AB förbättrar effektiviteten medan bibehållen acceptabel linearitet; klass C används framför allt i RF med högfrekventa signaler men låg integritet; klass D är switchande och uppnår mycket hög effektivitet vid hög effekt, ofta i ljudförstärkning.

Användningsområden inkluderar ljudförstärkning, radiokommunikation och mätinstrument. Viktiga prestandaegenskaper är gain, bandbredd, distorsion och impedansmatchning.