Fönsterlängd

Inom digital signalbehandling beskriver fönsterlängden antalet prover i ett fönster som används när man tillämpar en fönsterfunktion på en signal. Fönstret multipliceras med en segment av signalen för att erhålla en tidslokaliserad framställning av frekvensinnehållet, exempelvis i en korttids-Fouriertransform (STFT).

Om signalens samplingsfrekvens är fs och fönsterlängden är N prover, motsvarar fönstrets tidslängd ungefär N/fs sekunder.

Det finns en inneboende kompromiss mellan tidsupplösning och frekvensupplösning: längre fönster ger bättre frekvensupplösning men sämre tidsupplösning, medan kortare fönster ger bättre tidsupplösning men sämre frekvensupplösning. Fönsterformen påverkar även spectral leakage.

Vanliga fönsterfunktioner inkluderar rektangulärt (inga tappar), Hann/Hanning, Hamming, Blackman, Bartlett och Kaiser. Valet påverkar hur mycket energi som sprids i närliggande frekvenser (mainlobe och sidelobes).

Praktiska överväganden: fönsterlängden används ofta tillsammans med ett hop-mått (hop size) och överlappning, och man kan använda zero-padding för att få en tätare frekvensvärld. FFT-beräkningar gynnas av längder som är jämna tal eller ofta en potens av två.

Exempel: vid 44,1 kHz sampling används ofta N = 1024 eller 2048, där 1024 prover motsvarar ungefär 23 ms.

Använt i STFT, spektrogram och annan tids-frekvensanalys, fönsterlängden bör väljas utifrån signalens karaktär och analysens krav.