Färggrading

Färggrading, eller färgmodellering, är processen att justera färger och ton i bildmaterial för att uppnå ett särskilt uttryck eller för att korrigera avvikelser i färg och exponering. Inom film, video och fotografi används färggrading för att skapa kontinuitet mellan tagningar och för att förstärka stil eller berättelse.

Färggrading skiljs ofta från färgkorrigering. Färgkorrigering handlar om att göra färgerna neutrala och exponeringen konsekvent mellan scener. Färggrading syftar till att ge filmen en unik look – t.ex. kall eller varm ton, ökad eller minskad mättnad, samt kontrast och färgtoner som förstärker känslan.

Processen brukar delas in i primär och sekundär färggrading. Primär färggrading innebär globala justeringar av ljusstyrka, kontrast, färtemperatur och mättnad. Sekundär färggrading fokuserar på selektiva justeringar av specifika färger eller luminansområden, till exempel hudton eller himmel. Verktyg som kurvor, färgrymder och LUTs (Look-Up Tables), samt scopes som waveform och vectorscope används för att följa färg och ljus. Viktiga arbetsflöden är color management samt arbete med log- eller RAW-material och lookutveckling.

Användningsområden och standarder: vanliga färgrum är Rec. 709 för SDR och Rec. 2020 eller ACES för bredare färgomfång; HDR-produktion kan använda HDR10 eller Dolby Vision. Leveranserna inkluderar färdiga master och olika deliverables. Roller: colorist arbetar tillsammans med regissör och cinematograf samt övriga i postproduktionsteamet. Historik: digital färggrading växte fram i senare delen av 20th–century och har sedan dess utvecklats till en central del av postproduktion med programvaror som DaVinci Resolve, Adobe Premiere Pro och Final Cut Pro.