Fyrfärgmodellen

Fyrfärgmodellen är den färgmodell som används i tryck och färgreproduktion och kallas ofta CMYK-modellen. Den bygger på fyra färger: cyan, magenta, gul och svart (K). Modellen är en subtraktiv färgmodell, vilket innebär att färger uppnås genom att färgerna absorberar olika våglängder av ljus som reflekteras från underlaget.

I praktiken innebär det att färger blandas genom tryckprocesser där varje färgseparering appliceras på separata tryckplåtar och sedan överförs i följd till pappers- eller kartongytan. Den svarta färgen används ofta för att förstärka mörkret och skapa djup utan att överdosera av CMY-färgerna. Genom färgseparation och färgväxlingar kan ett brett spektrum av färger reproduceras med fyra ingångsfärger.

Historiskt utvecklades modellen i samband med kommersiell tryckning under 1900-talet och har blivit standard inom offset- och digitaltryck, samt förpackningar och tidskrifter. Den används också som referensram i färgkorrigering och tryckproduktion när det gäller hur färger separeras och hur trycket kontrolleras.

Vid digitalt arbete hanteras färger ofta i RGB på skärmar, och konvertering till CMYK sker inför tryck. Färghantering med ICC-profiler och mjukvaruprovs används för att uppnå jämförbara resultat mellan olika enheter och tryckmiljöer. Begränsningar inkluderar att CMYK inte kan reproducera alla RGB-färger exakt, att olika tryckpressar och papper ger färgskillnader, och att vissa färger kräver spotfärger som Pantone för exakt varumärkesfärg.

Se även CMYK, färghantering, additiv färgmodell, subtraktiv färgmodell, Pantone.