Fyllnadsord

Fyllnadsord, ofta kallade fillers eller diskurspartiklar, är ord eller ljud som används i tal för att fylla pauser, ge talaren tid att tänka eller styra samtalet. De har vanligtvis liten eller ingen semantisk betydelse och klassificeras därför som pragmatiska eller discursive element i språket. I svensk språkforskning används termen fyllnadsord ofta i bred bemärkelse och kan inkludera både ljudfyllda pauser och ord som fungerar som diskursmarkörer.

Funktioner och roller i samtal varierar. Fyllnadsorden hjälper till att hålla kvar talutrymmet, signalera att man fortfarande är inne på samma tanke, eller ge lyssnaren en cue om hur man ska tolka vad som sägs. De kan också användas för att visa osäkerhet eller hedging, mjuka upp påståenden, eller skapa en närhet och politesse i interaktionen. I skriftliga eller stilistiskt analyserade texter kan förekomsten av fyllnadsord ge intryck av informellt eller vardagligt tal, medan formell kommunikation ofta strävar efter färre eller inga fyllnadsord.

Vanliga svenska fyllnadsord och diskursmarkörer inkluderar ljud som eh, ehm, och olika småord som så, alltså, liksom, typ och bara. Dessa uttryck förekommer olika frekvent beroende på talare, kontext och talartid. Fyllnadsord är i första hand ett fenomen i talad kommunikation; i formell skrift redovisas ofta en avskalning eller borttagning av dem, medan fritidslektioner eller vardagliga konversationer ofta präglas av ett rikligt förekommande användande.