Frytskador

Frytskador, eller frostskador, är vävnadsskador som uppstår vid exponering för mycket låga temperaturer. De drabbar hud och underliggande vävnader och kan uppträda när kroppens värmeproduktion inte räcker till. Frostskador skiljs vanligt från frostnyp, som är en övergående temperaturreaktion utan vävnadsskada.

Orsaker och riskfaktorer: Låga temperaturer, vind och fukt samt lång exponering ökar risken. Utomhusarbetare, friluftsutövare samt personer som är hemlösa eller barn är särskilt utsatta.

Frostskador klassificeras ofta i tre gradtal: grad I är ytlig, där endast överhuden och övre dermis påverkas; grad II innebär en djupare skada med blåsor; grad III är full tjocklek, ofta muskler eller senor påverkas.

Symtom är först domningar, känselförlust och en blek, hård hud. Efter återuppvärmning kan smärta, rodnad och blåsor uppträda. Diagnosen är huvudsakligen klinisk.

Behandling: Flytta personen till en varm miljö, ta av våta kläder och skydda huden. Uppvärmning i 37–39°C vatten i 15–30 minuter rekommenderas när det inte finns risk för återfrysning. Undvik gnidning och att bryta blåsor. Smärtlindring och tetanus-vaccination enligt behov. Vid svåra frostskador krävs oftast medicinsk vård, ibland på sjukhus.

Prognos varierar med skadans grad; vissa återhämtar sig helt medan andra får kvarstående känselnedsättning, smärta eller vävnadsförlust. Svåra frostskador kan leda till infektion eller amputation.

Förebyggande inkluderar lämplig klädsel, torra och vindtäta plagg, regelbundna pauser i värme, undvik alkohol och överdriven rökning samt vaksamhet mot kalla förhållanden.