Friktionsytor

Friktionsytor är ytor som står i kontakt med varandra och där friktion uppstår när de förskjuts i förhållande till varandra eller när belastningar verkar över ytan. Friktionen beror på interaktioner mellan ytors asperiter, materialets fas och ibland adhesiva krafter, och påverkas av både ytförändringar och miljöförhållanden.

Friktion kan delas in i olika lägen beroende på närvaro av smörjmedel: torr friktion utan vätska; smord friktion där ett eller flera smörjmedel minskar kontakten; gränsfriktion när smörjmedlet tunnas ut och kontakt mellan ytorna ökar; och blandfriktion när både torr och smord friktion förekommer under liknande förhållanden. Hydrodynamisk friktion uppträder när en kontinuerlig vätske- eller gasfilm bär lasten.

Faktorer som påverkar friktion är material och yttre egenskaper (hårdhet, elasticitet), ytans topografi (asperiteternas storlek och fördelning, Ra-värden), temperatur, belastning, hastighet och närvaro av föroreningar eller vätskor. Friktionsvärden mäts ofta som friktionskoefficienten mu, med separata värden för statisk mu_s och kinetisk mu_k.

Tribologi är studiet av friktion, smörjning och slitage. Relevanta tester inkluderar pin-on-disk, ball-on-flat och andra tribologiska experiment som bedömer mu och slitage. Ytförädling och smörjning används för att minska friktion i praktiken, exempelvis i bromsar, växellådor, lager och däck.

Friktionsytor är grundläggande i mekanik och maskinteknik; deras egenskaper påverkar energieffektivitet, livslängd och prestanda. Genom materialval, ytförädling, beläggningar och noggrann smörjning kan friktion regleras för att öka prestanda och minska slitage.