Forskningsfartyg

Forskningsfartyg är fartyg som är särskilt utrustade och bemannade för vetenskaplig forskning till havs. De används för att samla in data om havets fysik och kemi, kartlägga havsbottnar, studera marina organismer samt övervaka atmosfäriska förhållanden. Fartygen fungerar ofta som kärnan i nationell eller internationell havsforskning och drivs av universitet, forskningsinstitut, myndigheter eller offentliga program.

Utrustningen på forskningsfartyg varierar efter inriktning men vanligt förekommande instrument är ombordlaboratorier, provtagningsutrustning och olika mätinstrument. Vanliga instrument är ekolod och sonder för kartläggning av vattenmassor, CTD-sensorer (konduktivititet, temperatur, djup), flaskförvaring och provtagningssystem, samt arbetsstationer för biologi, kemi och geologi. Många fartyg har även fjärrstyrda eller autonoma undervattensfarkoster (ROV och AUV), samt vinschar och kranar för att hantera prover i olika djup.

Typer av fartyg inkluderar multidisciplinära oceanografiska forskningsfartyg som utför breda undersökningar, fiskeriforskningsfartyg som fokuserar på fiskbestånd och ekologi samt isgående fartyg för polära operationer. Missioner kan vara från några dagar till flera månader och omfattar besättning av både forskare och tekniker.

Drift och data: Forskningsfartyg är en del av forskningsinfrastruktur. Data och prover delas ofta inom internationella nätverk och program för havsövervakning och marin ekologi. En historisk milstolpe i havsforskningen var HMS Challenger-expeditionen (1872–1876), som lade grunden för modern oceanografi.