Fonemgrafemkopplingar

Fonemgrafemkopplingar är relationen mellan fonem (talbara ljudenheter) och grafem (bokstäver eller bokstavskombinationer) i ett språk. Begreppet används för att beskriva hur talade ljud kopplas till skrivna tecken och hur dessa tecken i olika sammanhang formar ordens uttal. Inom lingvistiken används termen även i samband med grafem-till-fonem-konvertering (G2P) och inom undervisning i läs- och skrivkunnighet samt i talteknologi.

I praktiken är kopplingarna ofta regelbundna men även oregelbundna. Oregelbundna kopplingar uppstår till exempel i lånord eller genom historisk utveckling, där samma grafem kan representera olika fonem i olika ord eller där samma fonem skrivs på flera sätt. Kontexten spelar stor roll: vissa bokstäver uttalas olika beroende på vilka bokstäver som följer. Exempel på varierande uttal finns i lånord som ph i engelskan där ph representerar ljudet /f/, samt i svenska ord där olika grafem kan skriva samma fonem i olika sammanhang, som CK/KK för att representera samma ljud i olika ord.

Betydelse och tillämpningar: Förståelsen av fonemgrafemkopplingar är central för läs- och skrivundervisning, rättstavning och språkteknologi som text-till-tal eller tal-till-text-system. Svenska har relativt regelbunden koppling mellan stavning och uttal jämfört med helt oregelbundna språk, men variationer och lånord skapar ändå komplexitet i kopplingarna.