Fondstrukturer

Fondstrukturer är hur investeringsfonder organiseras och styrs, samt hur tillgångarna samlas in, förvaltas och erbjuds till investerare. En central uppdelning är öppna fonder, som ständigt kan emittera och återlämna andelar till NAV-pris, kontra stängda fonder, där ett fast antal andelar handlas på en sekundärmarknad.

En vanlig struktur är paraplyfonder (umbrella funds) där en enhetlig juridisk fond innehåller flera subfonder med egna portföljer och riskprofiler. Investerare kan ofta byta mellan subfonder utan att fonden upplöses, vilket underlättar kapitalallokering och kostnadseffektivitet.

Master–feeder-strukturer används ofta vid internationell distribution: en masterfond äger tillgångar och ett antal feederfonder i olika jurisdiktioner investerar i masterfonden. Detta minskar duplicering av kostnader och förenklar skalsäkerhet vid gränsöverskridande distribution. Andra modeller är fonder i fonder (fund of funds), där en fond investerar i andra fonder för bredare diversifiering och riskkontroll. Share classes (t.ex. A-, B-, C-klass) och olika valutor eller hedging-strategier är vanliga komplikationer inom fondstrukturer och påverkar avgifter och avkastning.

Regelverk och marknader varierar. I EU finns UCITS-fonder med harmoniserade krav för försäljning över gränserna, samt alternativa investeringsfonder reglerade under AIFMD. Förvaltningsbolag, depåbank och tillsynsmyndigheter spelar viktiga roller i tillsyn, riskhantering och rapportering.

Valet av fondstruktur påverkar likviditet, kostnader, beskattning och risk. För investerare är det viktigt att förstå hur subfonder, fondens uppbyggnad och regelverk samspelar med individuella mål och riskaptit.