Fluortillämpning

Fluortillämpning är en förebyggande tandvårdsåtgärd där fluoride appliceras topikalt på tändernas yta för att motverka karies och stärka emaljen. Åtgärden utförs vanligtvis av tandvårdspersonal och kan omfatta olika fluoridprodukter som appliceras lokalt i munnen.

De vanligaste formerna är fluorid varnish (varnish) och vätska eller skum som appliceras i munnen med en tandskrog eller i en munskål. Varnish består av fluorkomponenter i en hartsbas och erhålls i små mängder som smidigt fäster på tandsubstanserna. Skum och gel appliceras med en applikator eller i en munskål och sprids jämnt över tandytor. Fluortillämpningar utförs vid regelbundna kontroller eller vid särskild kariesrisk och kan upprepas flera gånger per år, beroende på patientens riskprofil.

Indikationer inkluderar förebyggande för barn och ungdomar med hög kariesrisk, personer med muntorrhet, emaljdefekter eller utsatta rotytor, samt som kompletterande åtgärd vid tidigare kariesfall. Tillämpningen kan vara särskilt viktig i populationer där vykatorforskning visar större nytta, exempelvis i skolbaserade program eller vid behandling av riskgrupper.

Säkerhet och biverkningar är ovanliga vid korrekt användning. Hög koncentration eller upprepad överexponering kan öka risken för fluoros hos barn som utvecklar tänderna. Efter applicering rekommenderas att man undviker att äta eller dricka eller borsta tänderna under cirka 30 minuter för att låta fluoriden verka.

Effektmässigt finns starkt eller medelhögt stöd för minskad kariesincidens när fluor tillämpas topikalt, särskilt hos barn och personer med hög risk. Fluortillämpning används ofta som komplement till fluortandkräm och andra fluoriders medel.

Se även: fluorid, karies, fluoridering av dricksvatten, dental varnish.