Fjärrkontroll

Fjärrkontroll är en handhållen enhet som sänder trådlösa kommandon till en mottagare i en elektronisk apparat för att styra dess funktioner. Vanliga användningsområden är television, hemmabio, projektorer, luftkonditionering och hemautomation. Fjärrkontroller kan använda infraröd strålning, radiovågor eller andra kommunikationssätt och kan vara inbyggda i enhetens smartphone via appar eller som en separat enhet.

Den består vanligtvis av en knappsats, en mikrokontroller, en sändare och en energikälla, oftast ett batteri. Signalen kodas i ett kommando och sänds via en infraröd lysdiod i IR-fjärrkontroller eller via radiosändare (RF) i trådlösa fjärrkontroller. IR kräver oftast synlinje mot mottagaren, medan RF har längre räckvidd och kan gå igenom väggar. Moderna system kombinerar ofta flera kommunikationssätt och stödjer även nätverksbaserad fjärrstyrning.

Historiskt utvecklades fjärrkontroller under mitten av 1900-talet. De tidiga modellerna använde ljus och fotodetektorer; modern infraröd fjärrkontroll blev dominerande från 1980-talet och framåt. Under 1990-talet ökade användningen av universella fjärrkontroller, och senare har fjärrstyrning integrerats i smartphones och smarta hem-lösningar.

Det finns många kommunikationsprotokoll. IR-protokoll som NEC, RC-5 och SIRC används av många enheter; RF-protokoll samt nätverksstandarder som Zigbee, Z-Wave, Bluetooth och Wi-Fi används i smarta hem. Universella fjärrkontroller kan programmeras med koder för olika enheter eller lära sig nya enheter för bred kompatibilitet.

Fjärrkontroller ökar bekvämligheten men förlitar sig på batterier och kräver ofta siktlinje för IR. RF- och nätverksbaserade lösningar erbjuder längre räckvidd och genomträngning av väggar. Idag används många fjärrkontroller via appar och automationssystem i smarta hem.