Fixationsförlust

Fixationsförlust är ett mått som används inom visuell fältundersökning (perimetri) för att bedöma hur väl patienten bibehåller central fixering under testet. Vid standard automatiserad perimetri presenteras stimuli i olika delar av synfältet, medan fixeringen övervakas. Om patienten svarar på stimuli som faktiskt visas i den fysiologiska blindfläcken räknas detta som fixation loss. Resultatet redovisas vanligtvis som en procentandel och används tillsammans med mått på falska positiva och falska negativa för att bedöma testets tillförlitlighet.

Orsaker till fixationsförlust varierar och kan innefatta bristande uppmärksamhet, trötthet, otydlig instruktion, åldersrelaterade eller neurologiska ögormönstringar samt rekontaktproblem vid testet. Dålig fixering kan leda till missvisande kartläggning av synfältet och kan förväxlas med verkliga förändringar vid till exempel glaukom eller andra optiska neuropatier.

Tolkning av fixationsförlust bör göras i sammanhang med andra tillförlitlighetsmått, som falska positiva och falska negativa, samt patientens kliniska bild. Om fixation losses är höga bör testet övervägas att upprepas under bättre förhållanden eller med alternativa teststrategier. Åtgärder för att minska fixationsförlust inkluderar tydligare instruktioner, bättre huvudstöd och fixationspunkt, regelbunden pausering samt användning av ögonspårning eller andra fixationsövervakningstekniker där tillgängligt.

Sammanfattningsvis är fixationsförlust en viktig indikator på reliabiliteten i perimetriresultat och kräver noggrann tolkning i klinisk kontext.