Femorotibialleden

Femorotibialleden, ofta kallad knäledens huvudled, är artikulationen mellan femurens distala kondyler och tibias proximalala plateauer. Denna led utgör knäts största och mest belastade led och fungerar tillsammans med patellofemoralleden som knäts funktionella enhet. Ledytorna är täckta av hyalint brosk och mellan femur och tibia ligger medial- och lateralmenisk som dämpar stötar och ökar leds stabilitet. Ledkapseln omsluter leden och synovialmembranet producerar synovialvätska för smörjning. Stabilitet tillförs av ligamentsystemet: främre korsbandet (ACL), bakre korsbandet (PCL) samt mediala (MCL) och laterala (LCL) kollateralligamenten. Musklernas senor, särskilt quadriceps och hamstrings, bidrar också till ledens funktion och stabilitet.

Funktion och rörelse: Femorotibialleden tillåter primärt flexion och extension. Vid fritt knä (flexion) uppstår viss rotation mellan femur och tibia; vid terminal extension uppvisas en liten externt roterande rörelse hos tibia i öppna kedjor (screw-home mekanismen) och motsvarig inrotation hos femur i stängda kedjor.

Klinisk betydelse: Vanliga skador inkluderar ACL-ruptur, meniskskador och artros. Diagnostik bygger på klinisk undersökning och bildgivning såsom röntgen och MRT. Behandling beror på skadans art och omfattning och kan innefatta konservativ vård eller kirurgi.