Feltbussstandarder

Feltbussstandarder är en grupp industriella nätverk som används för realtidsdatautbyte mellan sensorer, aktuatorer, styrsystem och övriga fältenheter i automationssystem. De definierar vanligtvis både de elektriska och fysiska lagren samt kommunikationsprotokollen, vilket möjliggör deterministisk styrning över flera enheter i ett gemensamt nätverk. Vanliga kännetecken inkluderar multiport-topologier, enhetlig adressering, I/O-mappning och diagnostikfunktioner.

Historik och användningsområde: Feltbussar utvecklades för att ersätta punkt-till-punkt-koppling i fabrik- och processmiljöer. De används inom tillverkning, materialhantering och processteknik där realtidskommunikation mellan sensorer, styrsystem och ställdon är kritisk. Inom internationella standarder regleras området av IEC, där IEC 61158 samlar fältbussystem och IEC 61784 definierar profilerna för nätverkskommunikation.

Viktigaste standardfamiljerna: PROFIBUS (DP för industriell automation, PA för processautomation) och Foundation Fieldbus (H1 för fältutrustning och HSE för överordnade nätverk). Andra exempel är CAN-baserade system som DeviceNet och Modbus-varianten som används över seriella eller TCP-baserade länkar. Dessa system återfinns inom IEC 61158 och de olika profilerna i IEC 61784.

Aktuellt landskap och utveckling: Traditionellt dominerande i tillverknings- och processindustrierna, men avlöses i allt högre grad av industriell Ethernet. Protokoll som PROFINET, EtherNet/IP, EtherCAT och POWERLINK används i nya installationer, medan äldre feltbussnät kvarstår och ofta kopplas samman med Ethernet via gateways eller bryggor. OPC UA spelar en ökande roll som gränssnitt över olika nätverkstyper.

Se även: industriell automation, industriell Ethernet, OPC UA, IEC 61158, IEC 61784.