Felindikationer

Felindikationer avser beslut om diagnostiska eller terapeutiska åtgärder som bygger på en felaktig uppfattning om behovet eller nyttan av åtgärden. Begreppet används främst inom medicin där en åtgärd felaktigt anses vara indicerad för en patient. Det kan också förekomma i andra sammanhang där beslut tas om behandling eller intervention.

Orsaker till felindikationer inkluderar missuppskattning av patientens tillstånd, otillförlitliga eller feltolkade testresultat, bias eller överdriven tilltro till en enskild undersökning, inkonsekvent användning av riktlinjer samt kommunikationsproblem mellan vårdgivare och patient. Andra bidragande faktorer är överdriven rädsla för missade diagnoser, yttre tryck att åtgärda symptom snabbt eller operativt ingripande utan tillräcklig nytta.

Exempel på felindikationer inom vården kan vara onödiga kirurgiska ingrepp som inte förlänger överlevnad eller förbättrar livskvalitet, överanvändning av antibiotika vidviral infektioner, eller användning av diagnostiska bilder och behandlingar som inte är lämpliga för patientens tillstånd. Felindikationer kan leda till risker för patienten, biverkningar, onödig kostnad och onödig belastning på vårdsystemet.

Förebyggande och hantering innebär tydligare kliniska riktlinjer, systematiska second opinions, användning av beslutsstödsverktyg, noggrann bedömning av pretest-sannolikhet och gemensamt beslutsfattande med patienten. Kontinuerlig kvalitetssäkring och auditorier kan också hjälpa till att identifera och minska felindikationer i vårdprocesser.