Felanpassningar

Felanpassningar är justeringar eller ändringar som görs i ett system, en process eller en produkt för att hantera fel, avvikelser eller försämrad prestanda. Syftet är ofta att upprätthålla eller återställa funktion, säkerhet och användbarhet. Begreppet används i svenska sammanhang för både proaktiva åtgärder som minskar sannolikheten eller konsekvenserna av fel och för reaktiva åtgärder som vidtas efter att fel uppstått.

I informationsteknik och mjukvaruutveckling används felanpassningar ofta i form av felhantering och feltolerans. Det kan innebära bättre felavkänning, loggning, återställning, circuit breakers eller fallbacks som tillåter systemet att fortsätta fungera vid beroenden som misslyckas. I hårdvara och industriproduktion kan felanpassningar innebära designjusteringar, redundans eller driftsbegränsningar som minskar risk vid fel i kritiska komponenter.

Inom kvalitetsarbete och riskhantering används felanpassningar som del av CAPA-arbetet (Corrective and Preventive Actions). Genom att genomföra felanalys, rotorsaksutredningar och förebyggande åtgärder kan man reducera återkommande fel och förbättra tillförlitlighet och säkerhet. Metoder som FMEA (Failure Modes and Effects Analysis) och PDCA-cykeln används ofta för att planera, genomföra och följa upp felanpassningar.

Sammanfattningsvis beskriver felanpassningar de åtgärder som vidtas för att hantera fel som uppstår i tekniska system eller processer, med målet att upprätthålla funktion och minska negativa konsekvenser.