Fastighetsbildningslagen

Fastighetsbildningslagen är en svensk lag som reglerar bildning och förändringar av fastigheter genom fastighetsbildningar, såsom avstyckningar, sammanläggningar och gränsjusteringar. Lagen är central för hur markgränser fastställs och hur nya fastigheter skapas eller befintliga ändras i samband med äganderätt och användning av marken.

Lagen definierar vad som räknas som en fastighet eller en del av en fastighet samt vilka krav som ställs på beteckningar, gränsritningar och genomförandet av bildningarna. Den anger också hur rättigheter och belastningar, såsom servitut och nyttjanderätter, ska beaktas och skyddas i samband med bildningen.

Ansökan om fastighetsbildning lämnas till Lantmäteriet, som genomför tekniska mätningar, upprättar handlingar och meddelar ett förrättningsbeslut. Beslutet leder till bildning eller ändring av fastigheter och registreras i fastighetsregistret, vilket ger officiell rättslig verifikation av de nya eller ändrade fastighetsgränserna.

Fastighetsbildningslagen påverkar bygg- och planeringsarbete samt fastighetsrätten i frågor som gränsdragningar vid försäljning, avtal och förvaltning. Lagens tillämpning samverkar med övrig lagstiftning inom lantmäteri, plan- och bygglagstiftningen samt, i vissa fall, expropriations- eller miljölagstiftningen.

Genom sin reglering av hur markgränser uppkommer, ändras och registreras, bidrar lagen till rättssäkerhet, förutsägbarhet och tydlighet i fastighetsförhållanden.