Exponeringsvägarna

Exponeringsvägarna är de olika vägar genom vilka ett ämne kan komma in i kroppen. Inom toxikologi och miljöhälsa används termen för att beskriva hur extern exponering för ett ämne övergår i systemisk exponering och vilka hälsoeffekter som kan uppstå. De huvudsakliga exponeringsvägarna är inhalation (andning av gaser, ångor, damm eller aerosoler), ingestion (intag via munnen, till exempel genom förorenad mat eller dryck), dermal absorption (genom huden) samt parenteral injektion (intravenös, intramuskulär eller subkutan). Ögonexponering räknas också som en möjlig väg vid vissa ämnen och kan ske via stänk eller ångor. Vid behov uppträder även specifika vägar i kliniska sammanhang, men ovan nämnda är de centrala.

Varje väg har särskilda mekanismer och absorbans som påverkar hur stor andel av substansen som når systemcirkulationen och hur snabbt det sker. Inhalationens effektivitet påverkas av partikelstorlek, miljökoncentration och andningsmönster. Ingestionens biotillgänglighet påverkas av mag-tarmkanalens absorption och förstapass metabolism i levern. Dermal absorption beror på hudens skydd, skiktets tjocklek och ämnets lipidlöslighet samt uppfukter av occlusion. Parenteral exponering passerar huden, vilket ofta ger högre och snabbare biotillgänglighet. Dessa vägar är centrala i riskbedömning och reglering.

Riskreducering bygger på att minska exponering via relevanta vägar genom tekniska åtgärder, personligt skyddsutrustning, god hygien och säkra arbetsrutiner.