Etableringsvård

Etableringsvård är ett svenskt uttryck som i praktiken används för att beskriva vård- och stödfunktioner riktade mot personer i en etableringsfas. Ordet bildas av etablering (att etablera sig, etableringsprocess) och vård (omsorg, vårdtjänster) och används i olika sammanhang där stöd behövs för att komma in i ett nytt livssammanhang, exempelvis efter flytt, vid inslussning på arbetsmarknaden eller i samband med migration.

Begreppet kan omfatta medicinsk hälsovård, psykosocialt stöd, rehabilitering och samhällsorientering som syftar till att underlätta bosättning, arbete och social integration. I migrationssammanhang kan etableringsvård innebära hälsoundersökningar, vaccinationsprogram, språksupport i vårdmöten och mentalvårdsinsatser kopplade till trauma och stress. Inom socialtjänsten kan det också avse stödinsatser för nyanlända familjer eller individer i samband med kontakt med bostadsmarknad, skola och arbete.

Termen är inte nödvändigtvis en formellt definierad juridisk kategori och innehållet varierar mellan landsting, kommuner och frivilligorganisationer. Ansvaret för olika insatser kan ligga hos kommuner, primärvård, migrationsmyndigheter eller ideella aktörer beroende på kontext. För specifik information om tjänsteutbud och ansvar bör man vända sig till relevant kommun, vårdgivare eller Migrationsverket.