Enkeltelementantenner

Enkeltelementantenner är en antenntyp som består av endast ett aktivt radiatorelement. Den vanligaste varianten är monopoltanten, som oftast utgörs av en enda vertikal ledande stav som matas i ena änden. Eftersom det inte finns en andra aktiv del används en jordplan eller en metallisk skärm som fungerar som en elektrisk bild av en andra halva av en dipol. På så sätt uppnås ett användbart strålningsmönster även utan flera radiativa element.

Konstruktion och funktion

Monopoltanten byggs vanligtvis som en vertikal metallstav som kopplas till sändare eller mottagare via en koaxialkabel. Jordplanetet fungerar som referens och störningssäte, vilket gör att antennen uppnår effektiva strålningsförhållanden. Längden på elementet är typiskt ungefär en kvarts våglängd vid den avsedda frekvensen; i praktiken kan man justera längden, markplanetets storlek och skyddskåpor för att anpassa bandbredd och verkningsgrad.

Egenskaper

Strålningsmönstret för en vertikal monopoltanten över ett tillräckligt gott jordplan är i regel nästan omnidirektionellt i azimut, men har en nock i höjdled och variationer beroende på höjd över jord. Bandbredden är oftast begränsad i förhållande till fler-elementantenner och är känslig för markytans egenskaper och installationens höjd.

Användning och exempel

Enkeltelementantenner används bland annat i bilantenner, FM-radio whip-antenner, handhållna radiokameror och små amatörradiosystem där en enkel, kompakt och kostnadseffektiv lösning krävs.

Fördelar och nackdelar

Fördelen är enkelhet, låg kostnad och liten plats. Nackdelarna inkluderar begränsad bandbredd och känslighet för jordplanets storlek och placering, vilket kan påverka effektiviteten jämfört med fler-elementdesigner.