Enkelsikt

Enkelsikt, eller enkelsikte, är en term som används inom biologi och ögonavbildning för att beskriva ett enkelt öga, oftast ett ocellus, som består av en ljuskänslig yta eller en enkel lins framför fotoreceptorer. Till skillnad från komplexa ögon, som består av många sammanlänkade enheter och kan ge detaljerade bilder, saknar enkelsikten flera av de funktionella delarna som krävs för hög bildskärpa. Enkelsikten är generellt känsliga för ljusstyrka och riktning men ger vanligtvis låg upplösning.

Struktur och funktion varierar mellan arter. Ett vanligt enkelsikte kan vara ett enda linsande ocellus eller en ljuskänslig fläck bakom en tunna skal. Fotoreceptorerna fångar ljus och hjälper organismen att uppfatta intensitet och förändringar i belysning, vilket ofta används för att styra flyktbeteenden, diurnala rytmer eller oriëntation mot eller bort från ljuskällor. Enkelsikten kan förekomma individuellt eller i par och finns hos olika gruppers invertebrater samt hos larver och tidiga utvecklingsstadier hos vissa organismer. Vissa spindlar, insekter, blötdjur och ringmaskar har ocelli i olika konstellationer.

Utbredning och evolutionära betydelse visar att enkelsikten är ett av de äldsta ögonalternativen och ofta uppträtt i flera orelaterade grupper som ett enkelt, effektivt ljusdetekteringsorgan. De har kritisk roll i beteenden där snabb ljusdetektion är viktig, även om de inte ersätter mer avancerade ögon hos organismer som kräver detaljerad bild.

Se även: öga, ocellus, polyöga, kameröga.