Enhetstestning

Enhetstestning är en mjukvarutestmetod som syftar till att verifiera att enskilda komponenter eller funktioner i en applikation uppfyller avsedd funktionalitet. Denna typ av test fokuserar på små, isolerade enheter och används ofta i utvecklingsfasen för att få snabb feedback om förändringar bryter befintlig funktionalitet. En enhet kan vara en funktion, metod, klass eller modul beroende på språkmiljö och design.

Testmiljön konfigureras så att varje enhet testas isolerat från andra delar av systemet. Detta uppnås vanligtvis med testdoubles som stubs, mocks eller fakes som ersätter beroenden såsom databaser, externa tjänster eller nätverksanrop. Målet är att testet ska vara deterministiskt och snabbt.

Testdesignen innebär att definiera ingångar och förväntad utdata, samt att täcka olika kantfall och felhantering. I praktiken används ofta testdriven utveckling (TDD), där tester skrivs före den faktiska implementationen.

Enhetstestning är ofta en del av testpyramiden där den står som basen: många små, snabba tester för varje enhet, följt av färre integrationstester och få funktionella tester för systemets beteende. Resultaten används för att automatisera bygg- och CI-processer och för att stödja refaktorering.

Begränsningar inkluderar att enhetstester inte fångar fel i arkitektur, användargränssnitt eller icke-funktionell prestanda. Typiska verktyg varierar med språk, exempelvis JUnit, NUnit, PyTest eller Jest.