Energiåtervinning

Energiåtervinning är processen att omvandla energi som finns i avfalls- eller restströmmar till elektricitet, värme eller bränsle, utan att först bryta ner innehållet till råvara som kan användas direkt i materialåtervinning. Denna form av återanvänd energi placeras i avfallshierarkin efter förebyggande och återvinning av material, men före deponering.

Vanliga metoder är förbränning av avfall i anläggningar där energin som bildas omvandlas till ånga som driver turbiner och producerar el och/eller fjärrvärme. Andra metoder inkluderar gasifiering och pyrolys, som producerar syntesgas eller andra gaser som kan användas för elproduktion eller bränsleproduktion. För organiskt avfall och livsmedels- och jordbruksrester används ofta anaerobisk rötning för att bilda biogas, som kan användas på liknande sätt. Energiåtervinning är ofta kopplad till kombinerad värme- och kraftproduktion (CHP) för högre effektivitet.

Policy och miljöaspekter spelar en viktig roll. Energiåtervinning uppfyller mål om att minska mängden avfall som går till deponi och minska användningen av fossila bränslen, samtidigt som utsläpp och förorenande ämnen regleras genom miljötillstånd och emissionsstandarder. Effektivitet och miljöpåverkan beror på avfallets sammansättning, teknikval och drift.

Användningsområden inkluderar kommunalt avfall, industriella restströmmar och slam från avloppsrening. Utmaningar innefattar ekonomisk lönsamhet, allmänhetens acceptans och behovet av noggrann miljöövervakning samt fortsatta tekniska förbättringar.