Elektronfördelningen

Elektronfördelningen beskriver hur elektroner är arrangerade runt en atomkärna eller inom en molekyl. I en atom anger elektronfördelningen vilka energinivåer och orbitaler som elektronerna upptar. Dessa orbitaler har specifika former och energinivåer, och elektroner fyller dem enligt vissa regler, som Aufbauprincipen, Hunds regel och Paulis uteslutningsprincip. Ju längre bort från kärnan en elektron befinner sig, desto högre energi har den generellt sett. Elektronfördelningen är avgörande för en atoms kemiska egenskaper, då det är de yttersta elektronerna, valenselektronerna, som deltar i kemiska bindningar.

I molekyler kan elektronfördelningen vara mer komplex. Elektroner delas mellan atomer för att bilda kovalenta bindningar, och deras fördelning påverkar molekylens geometri, polaritet och reaktivitet. I en molekyl kan man tala om molekylorbitaler som sträcker sig över flera atomer. Elektronfördelningen i en molekyl kan visualiseras med hjälp av olika metoder, som Lewis-strukturer eller mer avancerade beräkningsmetoder som ger en bild av sannolikhetstätheten för elektroner i olika regioner av molekylen. Förståelsen av elektronfördelningen är fundamental inom kemi och används för att förklara och förutsäga kemiska fenomen.