Efterhärdningens

Efterhärdningens, ofta kallad post-härdning, är processen där polymerer genomgår ytterligare härdning efter den initiala polymerisationen. Syftet är att öka graden av härdning och därmed förbättra de mekaniska, termiska och kemiska egenskaperna hos material som epoxysystem, dentalkompositer och 3D‑utskrivna resinser.

Under efterhärdningen fortsätter polymerisationen eller korsbindningen mellan kedjorna. Reaktionerna kan drivas av värme, ljus eller en kombination av båda. Tid, temperatur och närvaro av fukt eller syre påverkar slutresultatet och dess homogenitet. Geometriska faktorer och skikttjocklek kan också spela roll.

Vanliga metoder är termisk efterhärdning i ugn vid förhållande temperaturer under flera timmar, samt ljusbasisad efterhärdning med UV- eller blåljus för UV-curable resins. I moderna tillämpningar, såsom dentalmaterials och 3D‑utskrifter, används ofta sekvensiella eller kombinerade protokoll.

De huvudsakliga fördelarna är högre grad av härdning, ökad glas transition temperatur Tg, förbättrad styrka och slagtålighet samt minskad frisättning av oreaktiva monomerer. Begränsningar inkluderar risk för överhettning, utveckling av interna spänningar och krympning, vilket kan leda till deformation eller sprickbildning. Efterhärdningen kräver ofta extra energi och längre bearbetningstid.

Mätmetoder för att utvärdera efterhärdningen inkluderar differential scanning calorimetry (DSC) för att bestämma Tg och degree of cure, FTIR för att följa minskningen av oavslutade funktionella grupper samt DMA och andra mekaniska tester för egenskaper som moduler och hårdhet.