EMTförlopp

EMTförlopp, eller epithelial-mesenchymal transition, är en biologisk process där epitelceller förlorar polaritet och cell–cell-adhesion samt får migrerande och mesenkymala egenskaper. EMTförloppet beskriver den följande sekvensen av molekylära och cellulära förändringar som leder till en mer rörtlig och invasiv cell.

Processen uppträder i olika biologiska sammanhang, bland annat under embryonal utveckling, vävnadsreparation och fibros, samt i cancer. Viktiga signaler som kan inducera EMT inkluderar TGF-β, EGF, FGF, HGF, Wnt, Notch, inflammation och hypoxi. Den kliniska och biologiska betydelsen av EMT varierar med kontexten.

Faserna i EMT kan ses som en fortlöpande process med initiations-, exekutions- och stabiliseringsfaser. Vid initiationsfasen uppträder tidiga transkriptionsfaktorer som SNAI1/SNAI2, ZEB1/2 och TWIST1 samt nedreglering av epitelmarkörer som E-cadherin. Under exekveringsfasen förloras epithelial polaritet och tight junctions, cytoskelettet omorganiseras och cellen får ökad rörlighet samt uttrycker mesenkymala markörer som N-cadherin och vimentin. Stabiliseringsfasen upprätthåller den mesenkymala phenotypen; ibland uppträder en partiell EMT där vissa epiteliala drag bevaras. EMT kan vara reversibel through MET (mesenchymal-epithelial transition) beroende på miljö och signaler.

Vanliga markörer inkluderar minskning av E-cadherin och cytokeratiner samt ökning av vimentin, N-cadherin och fibronectin. Transkriptionsregulatorer som SNAI1/2, ZEB1/2 och TWIST1 samt mikroRNAer som miR-200-familjen styr EMT. EMT är kopplat till ökad migration, invasion och metastas i cancer, fibros, och ibland terapeutisk resistens, vilket gör förståelsen av EMT-förloppet viktigt för forskning och klinisk diagnostik.