Dricksvattenstandarder

Dricksvattenstandarder avser de tekniska och rättsliga krav som ställs på vatten som är avsett för mänsklig konsumtion för att skydda folkhälsan. Syftet är att förebygga vattenburna sjukdomar och långtidsexponering för skadliga ämnen genom gränsvärden, analyskrav och övervakning.

Standarderna omfattar vanligtvis mikrobiologiska parametrar (till exempel E. coli och koliforma bakterier), kemiska ämnen (såsom nitrat, bly, arsenik, pesticider och organiska föroreningar), och fysikalisk-kemiska egenskaper (t.ex. pH, turbiditet, smak och lukt). Internationella riktlinjer utarbetas av WHO:s Guidelines for Drinking-water Quality, och inom EU regleras området genom dricksvattendirektivet, som medlemsstaterna ska genomföra i nationell lagstiftning.

I Sverige påverkas regelverket av EU-krav och nationell lagstiftning; myndigheter som Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten ger vägledning, medan lokala vattenleverantörer ansvarar för provtagning, rapportering och åtgärder vid avvikelser. Riskbaserade arbetssätt, t.ex. Water Safety Plans, rekommenderas för att identifiera och hantera hot mot vattentäkter och distributionsnät.

Efterlevnad kontrolleras genom regelbundet provtagning och tillsyn, och vid upptäckta hälsorisker kan tillfälliga åtgärder som kokningsvarningar eller byte av vattenkälla bli aktuella. Private brunnar omfattas ofta av särskild rådgivning och ägaransvar.