Dispositionsfaktorer

Dispositionsfaktorer, eller predispositionsfaktorer, är faktorer som gör en individ mer benägen att utveckla en sjukdom eller ett tillstånd. De beskriver biologisk mottaglighet snarare än direkta orsaker och speglar den underliggande sårbarheten i organ eller system. Dispositionsfaktorer kan ligga i genetiken eller i individens fysiologiska tillstånd och påverkas ofta av tidig utveckling och livsfaktorer.

De används inom medicin och folkhälsa för att bedöma risk och informera förebyggande arbete. Kategorierna inkluderar genetiska faktorer (ärftlig variation, familjehistoria och vissa mutationer), köns- och åldersrelaterade faktorer, metabolism och immunologiska predispositioner samt tidigt utvecklade eller medfödda tillstånd. Många predispositionsfaktorer är statiska eller icke-modifierbara, men ett antal kan påverkas indirekt genom livsstil eller behandlingar (till exempel viktkontroll, kontroll av blodfetter, vaccinationer).

Predispositioner interagerar ofta med miljöfaktorer och livsstil. Genom miljö‑ och livsstilsfaktorer kan forskningen förklara varför vissa människor utvecklar sjukdom trots liknande exponeringar. Riskbedömningar används tillsammans med exponeringar och uppförande av individer, med verktyg som familjehistoria, genetiska tester och polygen risk-poäng; dock varierar penetrans och expressivitet och exakta risker kan vara osäkra.

Exempel: en stark familjehistoria ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar, BRCA1/2-mutationer ökar risken för bröst- och ovarialcancer, och vissa HLA-typer ökar predispositionen för vissa autoimmuna sjukdomar. Dispositionsfaktorer är viktiga i diagnostik, rådgivning och planering av förebyggande åtgärder, men de är inte deterministiska.

Etiska överväganden kring genetisk information handlar om integritet, diskriminering och behov av professionell rådgivning.