Diffusionsöppningar

Diffusionsöppningar är öppningar eller porer i ett material som tillåter molekyldiffusion över materialgränsen. Diffusion är en passiv transport drivs av koncentrationsskillnader, och sker utan aktiv luftström. I många material och konstruktioner uppstår diffusion genom mikroskopiska porer i lager, skikt eller membran, så att fukt eller gaser kan diffundera igenom utan konvektion.

Betydelse och användningsområden

Diffusionsöppningar är centrala inom byggnadsteknik, där fukttransports väggkonstruktioner ofta beskrivs utifrån deras diffusionsförmåga. De förekommer i membranesystem, filtration och gasseparation, samt i papper, trä, textilier och andra porösa material där fukts management eller gasflöde är viktigt. I praktiken används begreppet för att beteckna hur väl ett material tillåter ånga eller gaser att diffundera genom det, vilket påverkar produktens eller byggnadens hygroskopiska beteende och risk för kondensation eller/mold.

Egenskaper och mätning

Viktiga egenskaper hos diffusionsöppningar är porstorlek, porositet, koppling mellan porer (tortuosity) och permeans. Permeans anger hur mycket av ett ämne som passerar genom ett område per tidsenhet och tryckskillnad. Diffusion kan beskrivas av Fick lagar och modeller som tar hänsyn till temperatur och fukt.

Begränsningar och konstruktion

Diffusion räcker inte alltid som enda transportmekanism för fukt eller gaser. I praktiken kombineras diffusion med konvektion och andra transportsätt, och designen måste överväga risker för kondensation, mögel och skador. Diffusionsöppningar används där kontrollerad fukttransport är önskvärd, medan helt diffusionstäta hinder används när man vill minimera fuktintrång.