DetektorTyp

Detektortyp är en beteckning inom mätteknik som anger vilken typ av detektor som används för att omvandla en fysisk storhet till en elektrisk signal. Detektortypen beskriver vanligtvis mätprincipen, materialvalet och konstruktionen, och den påverkar viktiga prestandaegenskaper som känslighet, upplösning och responstid. Begreppet används inom områden som strålningsdetektion, fotonik och akustik för att klassificera instrument och jämföra deras prestanda.

Vanliga detektortyper inom strålingsdetektion inkluderar gasfyllda detektorer (jonisationskammare, proportionalräknare och Geiger–Müller-rör), scintillationsdetektorer (till exempel NaI(Tl) och CsI(Tl)) samt halvledardetektorer (kisel-, HPGe- och CdZnTe-detektorer). Inom fotonik används fotodetektorer som fotodioder, fotomultiplikatorer (PMT) och APD (avalanche photodiodes). Inom infraröd detektion förekommer material som InSb och HgCdTe. Detektortypen kan också klassificeras efter detektionsprincip, såsom direkt detektion eller ljusförmedlad detektion via scintillation.

Valet av detektortyp påverkas av den önskade energiresponsen, upplösningen, effektiviteten, svarstiden, driftmiljön och kostnaden. Detektorer kräver ofta särskilda driftsförhållanden, såsom högspänning eller kylning, samt kalibrering och underhåll. Jämförelser görs utifrån specifikationer som linjärt beteende, bakgrundsbrus och tolerans mot temperaturvariationer.

Sammanfattningsvis är detektortypen en grundläggande kategori i instrumentering som bestämmer vad som kan mätas och hur noggrannheten uppnås i olika mätuppgifter.