Detaljreglering

Detaljreglering är ett planeringsinstrument inom svensk kommunal planering som möjliggör att specifika, bindande regler införs eller preciseras för en fastighet eller ett mindre område inom ramen för en detaljplan. Syftet är att uppnå en mer enhetlig gestaltning eller att reglera särskilda frågor som inte fullt ut kan regleras i den grundläggande detaljplanen.

Innehållet i en detaljreglering kan omfatta byggnaders placering och höjd, användning, volym och byggnadsskedning, fasadmaterial och färgsättning samt tekniska krav som upplägg för parkering, vatten och avlopp. Den kan också ange villkor för gestaltningsprogram, tomtgränser, tillgång till grönområden eller offentliga platser och krav som rör skyltning, belysning och liknande. Den är därmed mer detaljerad och bindande än vad detaljplanen i allmänna ordalag anger.

Rättslig grund och genomförande: detaljreglering regleras i Plan- och bygglagen och beslutas normalt av kommunens fullmäktige eller av plan- och byggnadsnämnden inom ramen för detaljplanen. Processen kan innefatta samråd med berörda parter, granskningsförfarande och antagande; beslutet registreras och är juridiskt bindande för berörda fastigheter. Överklagande kan ske enligt gällande rättsmedel.

Relation till annan planering: detaljreglering förutsätter att det finns en detaljplan och syftar till att komplettera eller förtydliga reglerna inom den. Den får inte strida mot detaljplanens övergripande syfte eller mot gällande lagstiftning.

Användning och effekter: när en detaljreglering antas blir dess bestämmelser en del av planmaterialet och är bindande för fastighetsägare, byggaktörer och kommunens tillsyn. Den används främst i projekt där särskilda rättsliga eller gestaltungsfrågor kräver detaljerad reglering.