Designtrycket

Designtrycket, ofta översatt till design pressure, är det maximala inre tryck ett tekniskt system eller en komponent är konstruerad för att tåla säkert under specificerade driftsförhållanden. Begreppet används inom mekanik och processindustrin och är centralt vid dimensionering av pressrör, tryckkärl och liknande utrustning. Designtrycket bestäms enligt tillämpliga standarder och regler, och kan specificeras som del av en teknisk specifikation eller funktionskrav i projektdokument.

I praktiken används designtrycket som input i beräkningar av väggtjocklek, materialval och förstärkningar. Det kan anges som gauge-tryck eller absolut tryck, beroende på standard och applikation. Ofta ligger designtrycket över det uppskattade maximala arbetstrycket för att ge en säkerhetsmaktor och hantera variationer i temperatur, korrosion och slitage. Vid dimensionering beaktas även temperaturberoende styrka och eventuella övergångar mellan olika material eller konstruktionstyper.

Relationen mellan designtryck och andra begrepp är central för säker drift. Det mänkliga kravet att hålla trycket under designtrycket bidrar till att förhindra sprickor, läckage och strukturella svagheter över tid. I svensk kontext används termen ofta inom tryckkärl, rörsystem och andra hydrauliska eller pneumatiska installationer, där den anger de övergripande designkraven som styr konstruktion och kvalitetskontroll.