Deltakopplingar

Deltakopplingar är tre-poliga vindningar som är anslutna i en sluten triangel, så varje vindning är kopplad mellan två av de tre externa ledningarna och därigenom bildar en delta. Denna konfiguration används vanligtvis i transformatorer och i vissa trepoliga laster inom effektförsörjningen.

I en deltakoppling är fasspänningen lika med linjespänningen (V_phase = V_line) medan linjeströmmen är √3 gånger vindningsströmmen (I_line = √3 I_phase). Det finns ingen neutral ledare i en standard deltakonfiguration; jordning sker separat och kan kräva särskilda jordningslösningar eller transformatorer för att skapa en neutralpunkt vid behov.

Delta-dimensionen kräver vanligtvis isolering som tål hela linje-till-linje-spänningen, vilket kan vara högre än spänningen över en fas i en stjärnkoppling. En fördel med deltavinsningar är att de ger en sluten slinga där vissa harmoniska strömmar, särskilt tredje- och multipla av tredje harmoniska, kan cirkulera och därigenom minskar spridningen i nätet. Detta kan bidra till bättre hantering av vissa icke-sinusoida laster.

Vanliga användningsområden inkluderar transformatorer i distributionsnät där hög linjespänning krävs eller där en neutral inte behövs. Deltakonfiguration används ofta i kombination med motstående kopplingar (t.ex. delta–hölje eller delta–stjärn) för att uppnå önskad fasförskjutning och nätverksfunktioner. Deltakopplingar utgör en standardmodell inom trepoliga kopplingssystem och framhäver skillnaderna mot stjärnkopplingar.