Deltakoppling

Deltakoppling, eller delta-anslutning, är en konfiguration för trefasvindlingar där lindningarna kopplas i en sluten triangel så att varje lindning bildar en sida av en triangel. I en ren deltakoppling uppträder linjespänningen som fasens spänning och det finns inget neutralt ledare kopplat till lindningarna. Förhållandet mellan växlande storheter är att fasspänningen V_phase är lika med linjespänningen V_line, medan linjeströmmen I_line är √3 gånger fasströmmen I_phase.

Egenskaperna i deltakoppling innebär att det inte finns någon neutral ledare i kopplingsringen, vilket påverkar hur belastningar som inte är symmetriska hanteras. Delta används ofta i trefasdistribution och i vissa transformator- eller motorkonfigurationer där man vill utnyttja linjespänningen direkt utan att använda neutralt. I transformatorvärld kan primär lindningar kopplas Δ för att tåla nätets linjespänning, medan sekundär lindningar kopplas Y för att få en neutral och en annan spänningsnivå.

Fördelar med deltakoppling inkluderar avsaknad av neutral och ofta enklare lindningsstruktur i vissa spänningsnivåer. Begränsningar inkluderar att obalanserade belastningar kan skapa strömcirkulationer i delta, och att frånvaro av neutralt kan komplicera jordfels- och skyddsarrangemang. Vid särskilda förhållanden som öppet delta (open delta) uppstår betydande ineffekt och kapacitet försämras.

Relationen till andra kopplingar är central i tredjefassystem, där delta kan kombineras med stjärnkoppling på olika sätt, exempelvis Δ/Δ eller Δ/Y, vilket påverkar spännings-, tids- och jordningsaspekter. I svenskt sammanhang används termen deltakoppling för att beskriva denna klass av trefaslösningar.