Datalåsning

Datalåsning, eller data locking, är en mekanism inom datahantering som reglerar åtkomsten till data för att säkerställa konsistens vid samtidig användning. Genom lås skyddar man data mot inkompatibla ändringar eller delvis uppdateringar när flera processer försöker läsa eller skriva samtidigt. Låshanteringen styr vilka operationer som får genomföras och när, och den fungerar som en del av databashanteringssystemets isolationsnivåer.

Vanliga låsmodeller inkluderar läslås (delade, S) och skrivlås (exklusiva, X), samt uppdateringslås (U) i vissa sammanhang. Granulariteten kan variera mellan radnivå, sidnivå eller tabellnivå i databaser. Pessimistisk låsning innebär att lås placeras i förväg och hålls tills transaktionen är färdig, medan optimistisk låsning tillåter samtidiga läsningar och kontrollerar konflikter vid commit. Isolationskrav driver valet av låsnivå och låsmodeller.

I många system används tvåfasig låsning (2PL) för att uppnå serialiserbarhet, vilket kan öka risken för deadlocks. Dessa hanteras ofta med tidsgränser, dödlockdetektering eller prioritering av väntande processer. Lås kan också eskaleras när antalet lås ökar, till exempel från radnivå till sid- eller tabellnivå, vilket påverkar prestanda.

Användningsområden inkluderar relationsdatabaser, filsystem och andra miljöer där flera aktörer delar data. Fördelarna med datalåsning är ökad konsistens och korrekthet i transaktioner, medan nackdelarna inkluderar ökad latens och risk för deadlocks. Som alternativ finns optimistic concurrency control, multiversion concurrency control (MVCC) och lock-free metoder i vissa arbetsbelastningar.