Dammtäthet

Dammtäthet är ett mått på hur mycket damm som finns i ett givet medium, oftast luft eller en yta. Inom luftkvalitet och ventilation används begreppet för att beskriva koncentrationen av partiklar i inomhus- eller utomhusluft, vanligtvis uttryckt som massa damm per volymenhet luft, t.ex. mikrogram per kubikmeter (µg/m³) eller milligram per kubikmeter (mg/m³). Inom byggnads- och materialvetenskap kan dammtäthet även hänvisa till hur mycket damm ett material avger eller hur lätt det dammar av vid hantering.

Dammtäthet har betydelse för hälsa, komfort och rengöringsrutiner. Hög dammtäthet i inomhusluft kan öka exponeringen för partiklar som PM2,5 och PM10, vilka kopplas till irritation i luftvägarna och långsiktiga hälsoproblem. I laboratorier och industrin kan man bedöma dammtäthet för att förstå risker vid hantering av pulver, upplösta ämnen eller fibrer och för att dimensionera ventilations- och filtreringssystem.

Mätningar av dammtäthet görs vanligen genom gravimetrisk provtagning där damm landar på filter som vägs före och efter provtagningen, eller med direkta reads som optiska partikeltäthetsmätare och laserbaserade instrument. Viktiga faktorer som påverkar dammtäthet inkluderar partikelstorlek och -fördelning, fuktighet, elektrisk laddning, luftflöde och ytförhållanden. För jämförbarhet används ofta standardiserade enheter och metoder som PM2,5/PM10-koncentrationer och erkända testprotokoll.