DAOmönster

DAO-mönster (Data Access Object) är ett mjukvarudesignmönster som tillhandahåller en abstraktion för dataåtkomst. Syftet är att separera affärslogik och användargränssnitt från intern dataåtkomstlogik och därigenom göra applikationen mer flexibel när lagringen ändras eller byts ut. En DAO definierar typiskt CRUD-operationer för en viss typ av domänobjekt och är oberoende av vilken datakälla som används, såsom relationsdatabas, dokumentbaserad NoSQL eller filsystem.

I praktiken består en DAO av ett gränssnitt som beskriver operationerna (t.ex. skapa, läsa, uppdatera, radera) och en eller flera konkreta implementeringar som kopplar mot en specifik datakälla. Data överförs ofta med hjälp av DTO:er eller domänobjekt. DAO:n används sedan av tjänstelager eller affärslogik som inte behöver känna till databasens detaljer.

Fördelar inkluderar enklare enhetstestning genom att byta ut DAO mot mocks eller stubbar; möjliggör byte av lagringslösning utan att ändra affärslogik; och förbättrar separation av ansvar och testbarhet. Nackdelar är extra kod och lager, komplexa mappningar mellan domänschema och databastabeller och risk för prestanda- och underhållskomplexitet om mönstret missbrukas.

Relationer till andra mönster: ofta jämförs DAO med Repository-mönstret. DAO fokuserar på dataåtkomst och överföring mellan applikationen och lagringen, medan Repository ofta betraktas som en samlingsliknande abstraktion över domänobjekt. Valet beror på arkitektur och behov. Implementeringar finns i många språk, till exempel Java med JDBC eller JPA, C#, PHP och Python.