Claisenreaktioner

Claisenreaktioner, eller Claisen-kondensationer, är en grupp organiska reaktioner där estrar genomgår kondensation i närvaro av en stark bas för att bilda β-ketoestrar. Reaktionen är uppkallad efter den tyske kemisten Ludwig Claisen, som studerade den i slutet av 1800-talet. Den kräver vanligtvis estrar som har en aktiv alfa-hydrogen, vilket möjliggör bildandet av en enolatjon som fungerar som nukleofil.

I mekanismen deprotoneras alfa-hydrogenet på en ester av basen för att bilda en enolatjon. Denna jon attackerar karbonylkolet på en annan ester och bildar ett tetraedralintermediat. Efter Kollaps lämnar alkoxidanjonen och ger en β-ketoester. Produkterna har oftast en keton- och en esterfunktion i beta-positionen.

Det finns flera varianter av Claisenreaktionen. Intermolekyl Claisen-kondensation sker mellan två estrar och ledar till en β-ketoester där varje ester bidrar med en del. Dieckmann-kondensation är en intramolekylär variant där en diester reagerar för att bilda en cyklisk β-ketoester (laktone). Cross Claisen-kondensation innebär reaktion mellan två olika estrar, vilket kan ge blandade produkter och där selektiviteten ofta kräver särskild utformning, till exempel användning av en ester utan alfa-hydrogener eller användning av skyddade estrar.

Vanliga förhållanden innefattar användning av en stark bas såsom natrium- eller kaliumalkoxider eller LDA i ett aprotiskt lösningsmedel som THF eller diethyléter; temperaturer varierar från rumstemperatur till reflux beroende på substraten. Reaktionen kräver vanligtvis estrar med aktiva alfa-positioner, och vid cross-reaktion kan svårigheter med selektivitet uppkomma.

Användningar inkluderar syntes av β-ketoestrar som byggstenar i organisk syntes och i bildandet av längre kolkedjor i polyketonliknande syntes. Dieckmann-kondensation används särskilt för att bilda cykliska β-ketoestrar i mängdproduktion.

---